"dikt"
Jag rycker till
när mamma smäller igen boken
och går ut.
Själv föser jag ner
alla böckerna på golvet
och slungar iväg pennan
mot den stängda dörren.
Först då kommer tårarna.
Jag gråter över mig själv,
det fula äckliga problembarnet
som förstör livet för hela familjen.
Och jag gråter över mamma
som aldrig får någon fritid.
Jag gråter fortfarande
när hon kommit tillbaka
och håller om mig.
Jag vet så väl
varför jag är ledsen.
Men varför gråter mamma?
Kommentarer
Trackback